1813-1869   Related Paintings of charles billoin :. | paysage aux pecheurs dit le matin | tetes d'homme dit le charpentier de la meduse | tetes coupees dites de supplicies | vue urbaine dite de montmartre | marine. collection particuliere |
Related Artists:
Pieter de Ring
(1615/1620 - 22 September 1660, Leiden) was a Dutch Golden Age painter of still lifes. became famous for his opulent, flashy still lifes or banquet pieces with fruit, a lobster, a goblet, shrimps, oysters, a rug and Chinese porcelain. His signature is often a painted ring or with the Latinised form of his name, P.Ab.Annulo. De Ring was born either in Leiden, or in Ypres in Flanders, but there is no trace of his birth in the Leiden archives, and the Ypres Archives were destroyed in August 1914. Pieter de Ring started as a mason and painted still lifes in the evening. When the hall was filled with paintings he became a pupil of Jan Davidsz. de Heem, until 1635 living in Leiden. His father Daniel died in 1648; in 1657 his mother lived in Amsterdam. De Ring himself lived in a house at Hogewoerd. There are no records in the Leiden Archive on his marriage or children. He appears not to have bought a house there nor wrote a will. What is known is that he became one of the founders a member and of the Guild of St. Luke in 1648, De Ring was buried in the Pieterskerk, Leiden on 22 September 1660 and taken to church from a house in the Nonnensteeg. If he had his studio there he probably had a view on the Leiden Academy building. If he lived on the east side of the alley he had a beautiful view on the Hortus Botanicus of Leiden, the work of Clusius.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Branwell Bronte
26 June 1817 - 24 September 1848) was a painter and poet, the only son of the Brontë family, and the brother of the writers Charlotte, Emily, and Anne. Branwell Brontë was the fourth of six children and the only son of Patrick Brontë and his wife, Maria Branwell Brontë. He was born in Thornton, near Bradford, Yorkshire, and moved with his family to Haworth when his father was appointed to the perpetual curacy in 1821. Of the four Brontë siblings who survived into adulthood, Branwell Brontë seems to have been regarded within the family as the most talented, at least during his childhood and youth. While four of his five sisters were sent to Cowan Bridge boarding school (resulting in the death of his two oldest sisters, Maria and Elizabeth, from tuberculosis), Branwell was kept at home to be privately educated by his father, who gave him a classical education suitable for admission to Oxford or Cambridge. Elizabeth Gaskell, biographer of his sister, Charlotte Bronte, says this of Branwell's schooling: